Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/520

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

osynliga tråd, medan den andra skyndsamt nedsteg från sin upphöjda plats och försvann bland den kringstående hopen. Denna utgång på det tragiska uppträdet avpressade naturligtvis mrs Dutton ett anskri, varvid Jeanie med instinktlik nyfikenhet vände huvudet åt samma håll.

Åsynen av en förbryterska, som undergick samma rysliga straff, varifrån hennes älskade syster så nyss blivit räddad, var för mycket, kanske ej för hennes nerver, men för hennes känslor, och halvt vanmäktig vände hon huvudet åt andra sidan av vagnen. Hennes kvinnliga reskamrat överhopade henne med frågor och anbud om bistånd och yrkade i samma andedrag på, att vagnen skulle stanna och en läkare tillkallas, att droppar, bränd fjäder, assa fætida, friskt vatten och hjorthornsspiritus skulle anskaffas. Archibald, som var mera lugn och sansad, befallde blott, att man skulle köra på, och det var först sedan de kommit förbi det gräsliga skådespelet, som han, då han varseblev dödsblekheten på Jeanies ansikte, lät vagnen hålla och själv hoppade ut för att anskaffa det lättast åtkomliga bland de av mrs Dutton föreslagna läkemedlen, nämligen ett glas friskt vatten.

Medan Archibald under detta välvilliga bemödande förbannade dikena, som ej innehöllo annat än gyttja, och tänkte på sin hembygds tusentals forsande källor, började de folkhopar, som bevistat avrättningen, på sin återväg till Carlisle gå förbi den stillastående vagnen, varvid Jeanies uppmärksamhet ofrivilligt fästes vid deras samtal, liksom barn ivrigt lyssna till spökhistorier, ehuru de på förhand veta, att de sedermera skola ihågkomma dem med ängslan. Av de orediga ord, som hon endast otydligt hörde, kunde Jeanie ej komma underfund med något vidare, än att ifrågavarande lagarnas offer dött som en förhärdad synderska, utan att frukta Gud eller människor. — En förstockad, hårdnackad kvinna, sade en bonde, i det han traskade förbi i sina träskor med ett larm som en travande draghäst.

— Hon har gått till sin herre med hans namn i munnen, sade en annan: Det är en riktig skam, att landet på

508