WALTER SCOTT
henne på sina axlar i en nästan horisontell ställning, rusade ned med henne till stranden och genom vågsvallet samt nedsatte henne i båten utan någon annan olägenhet, än att hennes kläder blevo litet tillskrynklade, men i ett tillstånd av häpnad, harm och förskräckelse över sin plötsliga förflyttning, som för ett par minuter berövade henne målet. Sjömännen hoppade därpå själva ombord, utom en lång karl, som stannade kvar tills han skjutit ut båten, och därefter kastade sig i efter sina kamrater. De fattade därpå årorna och började ro från stranden, varefter de hissade segel och hurtigt ilade över fjorden.
— Ni skotska kanalje, sade den ursinniga sköna till Archibald, hur vågar ni att behandla en person som mig på det sättet?
— Mrs Dutton, sade Archibald med den största köld, det är hög tid, att ni får veta, att ni är i hertigens land, och att det icke är en enda av dessa karlar, som ej lika beredvilligt skulle kasta er ur båten som i den, ifall det vore hans höghets vilja.
— Må då Gud ha förbarmande med mig! sade mrs Dutton. Hade jag hyst något med mig själv, skulle jag aldrig inlåtit mig med er.
— Det är nästan väl sent att tänka på det nu, mrs Dutton, sade Archibald, men jag kan försäkra er, att ni skall finna, att högländerna också ha sina behag. Ni får ett dussin ladugårdspigor under er vid Inverary, och ni kan få kasta vilken som helst av dem i sjön, om ni har lust, ty hertigens förnämsta tjänare äro nästan lika mäktiga som han själv.
— Det här är bra besynnerligt, det är då visst och sant, mr Archibald, sade damen, men jag får väl lov att göra god min i elakt spel, kan jag tro. — Är ni säker på att båten inte sjunker? Den lutar i mitt tycke förskräckligt åt ena sidan.
— Var inte rädd, sade mr Archibald, i det han med en högviktig min tog sig en pris snus, det här färjstället i Clyde känner oss tämligen bra eller vi känna det, vilket kan komma på ett ut. Ingen fara för, att någon av vårt
524
