Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/537

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

folk kan råka ut för någon olyckshändelse. Vi skulle egentligen farit över från motsatta stranden, om inte oroligheterna i Glasgow varit, som gjorde det opassande för hans höghets folk att resa genom staden.

— Är ni inte rädd, miss Deans, sade mjölkkammarvestalen, i det hon vände sig till Jeanie, som i den ej allra behagligaste sinnesförfattning satt bredvid Archibald, vilken skötte rodret, är ni inte rädd för de där vilda karlarna med de nakna knäna och för det här nötskalet, som guppar upp och ner som en skumslev i en mjölkbytta?

— Nej — nej, svarade Jeanie litet tveksamt, jag är inte rädd, för jag har sett högländare förr, fast inte så nära, och vad faran på det djupa vattnet beträffar, så hoppas jag, det finns en försyn såväl på havet som på landet.

— Det är ändå en skön sak, sade mrs Dutton, att ha lärt läsa och skriva, ty man kan alltid ha sådana där vackra ord i beredskap, vad helst som än må hända en.

Archibald, som fägnade sig åt det intryck hans kraftåtgärder gjort på den oregerliga dejan, bemödade sig nu, som en förståndig och godsint man, att genom milda medel betrygga det inflytande han förvärvat genom hälsosamt våld, och han lyckades så väl i att bevisa henne dårskapen av hennes fruktan och omöjligheten av att lämna henne på stranden, tronande i en tom vagn, att det goda förståndet mellan sällskapet var fullkomligt återställt, innan de landade vid Roseneath.


525