MIDLOTHIANS HJÄRTA
på Jeanie, för det hon ej uppmuntrat lairden, han var förargad på lairden, för det han behövde uppmuntran, och han var förargad på sig själv, för det att han kunde vara förargad av en sådan anledning.
Vid sin hemkomst erfor han, att hertigens av Argyle intendent önskade tala med honom för att uppgöra det avtalade kontraktet, varför han, efter en kort stunds vila, ånyo nödgades bege sig till Edinburgh, så att gamla May Hettly förklarade, ”att allt det här komme väl att sluta med, att husbonden ginge benen av sig”.
Sedan David Deans' befattning med avelsgården avhandlats och affären uppgjorts, underrättade hertigens ombud honom, till svar på hans förfrågningar rörande den allmänna gudstjänstens tillstånd, att hertigen hade för avsikt att anförtro själavården i den församling, som skulle varda hans framtida hemvist, åt en utmärkt ung prästman vid namn Ruben Butler.
— Ruben Butler! utropade David. Ruben Butler, underläraren i Libberton?
— Just densamme, sade hertigens ombud. Hans höghet har hört honom vitsordas på det fördelaktigaste och står dessutom i några ärftliga förbindelser till honom — få präster torde vara i besittning av sådana förmåner, som jag är anbefalld att låta mr Butler komma i åtnjutande av.
— Förbindelser? — Hertigen? — Förbindelser till Ruben Butler? — Ruben Butler ordinerad präst i skotska kyrkan? utropade David i yttersta förvåning. Ty på ett eller annat sätt hade han av den motgång Butler dittills rönt i alla sina förehavanden, låtit förleda sig att anse honom som ett av dessa lyckans styvbarn, vilka den nyckfulla gudinnan behandlar med oupphörlig stränghet och till slut helt och hållet gör arvlösa.
I intet ögonblick äro vi kanske böjda att hysa en så hög tanke om en vän, som då vi finna honom stå högre i andras tanke än vi väntat. Då han var vorden förvissad om verkligheten av Butlers förändrade utsikter, uttryckte David sin stora tillfredsställelse över hans framgång i
