Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

ställa Porteous' sak i en gynnsam dager, så saknades säkert ej heller i styrelsens högre grenar andra bevekelsegrunder, som lovade en dylik framställning ett gynnsamt emottagande.

Edinburghs pöbel har, då den blivit riktigt retad, i alla tider varit en av de våldsammaste i Europa, och på de senare åren hade den flera gånger, och ibland ej utan att för en tid vinna överhanden, upprest sig mot regeringen. Den visste därför, att den ej var särdeles väl anskriven hos de dåvarande maktägande, och att, om också kapten Porteous' våldsbragd ej rentav komme att anses såsom en förtjänstfull handling, man dock torde draga i betänkande att belägga denna förbrytelse med dödsstraff, enär detta framdeles torde avskräcka andra officerare från att under liknande omständigheter gå till väga med nödig kraft vid uppresningars undertryckande. Det finnes även hos alla styrelsemedlemmar en instinktlik känsla för den lagliga maktens upprätthållande i allmänhet, och det tycktes ej osannolikt, att vad som de mördades anförvanter ansågo som ett uppsåtligt och opåkallat blodbad, skulle betraktas helt annorlunda av kabinettet i S:t James. Man kunde kanske där antaga, att kapten Porteous på det hela endast handlat i överensstämmelse med ett honom av den lagliga borgerliga myndigheten givet uppdrag, att han angripits av folkhopen, som sårat flera av hans manskap, samt att, då han till slut mötte våld med våld, hans förhållande med fog kunde anses såsom blott självförsvar vid utövningen av sin tjänst.

Dessa i och för sig ganska viktiga skäl föranledde åskådarna att befara möjligheten av ett uppskov, och till de mångfaldiga orsaker, som kunde göra de maktägande gynnsamt stämda för honom, tillade det lägre folket en, som var särdeles väl lämpad för dess fattningsgåva. Vad som ökade oviljan mot Porteous var ett gängse rykte, att han, medan han med oblidkelig stränghet beivrade den ringaste förseelse hos den fattige, ej blott såg genom fingren med de rika och förnäma ynglingarnas tygellöshet,

43