Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

utan även var mycket beredvillig att låna dem skyddet av sin myndighet vid utförandet av deras lättsinniga streck, vilka det just varit hans plikt att förhindra. Denna misstanke, som kanske var mycket överdriven, gjorde ett djupt intryck på folkets sinnen, och då flera personer av de högre stånden ingått till regeringen med en böneskrift om Porteous' benådning, troddes det allmänt, att det ej var övertygelsen om hans hårda öde, som förskaffade honom deras bevågenhet, utan fruktan att förlora en bekväm medbrottsling i sina utsvävningar. Det är knappt behövligt att nämna, huru mycket denna misstanke ökade såväl folkets förbittring mot den förhatlige brottslingen som dess fruktan att han skulle undgå den över honom avkunnade domen.

Medan dessa skäl framställdes och besvarades, gendrevos och försvarades, förbyttes folkets dittills tysta väntan till ett dovt och hotfullt sorl, liknande oceanens brus, innan stormen bryter lös. Som om dess rörelser varit beroende av den oro, som härskade i dess sinnen, vacklade den hopträngda folkmassan av och an, liksom dyningarna av ett upprört hav. De nyheter, som stadsmyndigheterna nästan tvekat att meddela dem, förkunnades slutligen och utspriddes bland åskådarna med blixtens hastighet. En av hertigen av Newcastle undertecknad skrivelse hade anlänt från statskansliet, med tillkännagivande att drottning Carolina (som under Georg II:s frånvaro på kontinenten förde regeringen) befallt, att verkställigheten av den mot för detta kaptenlöjtnanten vid Edinburghs stadsvakt, John Porteous, fällda dödsdomen skulle uppskjutas på sex veckor, räknat från den till hans avrättning utsatta dagen.

De församlade åskådarna av nästan alla klasser, vilkas spänning, såsom vi beskrivit, var stegrad till det yttersta, utstötte härvid ett stönande, eller, rättare sagt, ett rytande av vrede och sviken hämndlystnad, likt rytandet av en tiger, då hans väktare ryckt från honom hans föda, just som han var i begrepp att sluka den. Detta hotande utrop tycktes förebåda något plötsligt utbrott av folk-

44