MIDLOTHIANS HJÄRTA
hund driver får, en gunstling hos hertigen av Argyle med en årlig inkomst av åttahundra pund skotskt och tjugu skeppund livsförnödenheter. Detta var ett parti, som i Davids tanke tiofaldigt uppvägde hans missräkning i fråga om Dumbiedikes, enär hedersmannen från S:t Leonards satte vida högre värde på en kraftfull predikant än på en blott godsägare. Det föll honom aldrig in, att ett ytterligare skäl för detta giftermål kunde ligga däri, att det torde överensstämma med Jeanies egna önskningar, ty han tänkte lika litet på att rådfråga hennes känslor, som på möjligheten att hennes böjelse kunde avvika från hans egen.
Resultatet av hans betraktelser var, att han ansåg sig kallad att taga ledningen av hela saken i sin egen hand och, om det skulle befinnas verkställbart utan syndig eftergivenhet eller avfall av vad slag som helst, giva en värdig pastor åt Knocktarlities församling. Följaktligen kallade han Ruben Butler till sig medelst en hederlig kärnmjölkshandlande, som bodde i Libberton, och för vilken han så föga kunde dölja vissa pösande känslor av värdighet, att formannen, då han meddelat sitt budskap till underläraren, tillade, att ”gubben från S:t Leonards säkert hade några stora nyheter att meddela honom, ty han var så krävstinn som en tupp på en gödselhög”.
Man kan lätt tänka sig, att Butler genast hörsammade kallelsen, och ehuru öppenhet, rättskaffenhet och sunt förstånd utgjorde huvuddragen i hans karaktär, ingav kärleken honom likväl vid detta tillfälle en viss grad av slughet. Han hade redan fått en vink om det ynnestbevis hertigen av Argyle hade för avsikt att giva honom, med vilka känslor kunna endast de fatta, för vilka plötsligt öppnats en utsikt att från torftighet och bekymmer lyftas till oberoende och anseende. Han beslöt likväl, att den gamle mannen skulle få behålla allt anseende av att, såsom han själv trodde, vara den förste, som meddelade den viktiga nyheten. På samma gång beslöt han även att vid det väntade samtalet låta David Deans utbreda sig över förslaget till alla dess delar, utan att reta honom genom
