Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/563

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

ligt, nu var detta i dubbelt mått genom känslan av välförtjänt vanära.

På tredje natten försvann Effie från S:t Leonards utan att lämna något slags upplysning om, vart hon tagit vägen. Butler anställde likväl efterforskningar efter henne och lyckades med mycken möda följa hennes spår ända till ett litet landningsställe, bildat av en liten å, som utfaller i havet mellan Middleburgh och Edinburgh. Detta ställe, som sedan förvandlats till en liten hamn, omgiven av hotell och lantgårdar, kallas nu Portobello. På den tiden var det omgivet av en stor allmänning, bevuxen med ginst och endast besökt av fiskarbåtar och ett och annat smugglarfartyg. En farkost av detta slag hade legat för ankar utanför viken samtidigt med Effies avvikande, och efter vad Butler erfor, hade en båt kommit i land samma afton hon försvunnit och fört ett fruntimmer ombord. Som fartyget strax därpå satt till segel utan att landsätta någon del av sin laddning, tycktes det vara föga tvivel underkastat, att det tillhörde den ryktbare Robertsons anhang, och att fartyget endast kommit till viken för att bortföra hans älskarinna.

Denna förmodan bekräftades genom ett brev som Butler strax därpå fick med posten och vilket var undertecknat E. D., men utan datum eller uppgift på avsändningsorten. Det var ytterst illa skrivet och stavat, sannolikt emedan sjösjuka bidragit att öka oredan i Effies mycket oregelbundna stavnings- och uttryckssätt. Det fanns likväl i detta brev, liksom i allt vad den olyckliga flickan sade eller gjorde, jämte mycket tadelvärt även mycket berömvärt. Hon kunde ej, skrev hon, uthärda den tanken, att hennes far och syster skulle gå i landsflykt för hennes skull eller bliva delaktiga av hennes nesa; om hennes lott vore tung, vore hon själv skuld därtill och därför så mycket mer förpliktad att bära den ensam. Hädanefter kunde de ej bli någon hugnad för henne eller hon för dem, då varje hennes fars ord eller blick erinrade henne om hennes överträdelse och kunde göra henne vansinnig. — Hon hade nära nog förlorat förståndet under de tre

551