MIDLOTHIANS HJÄRTA
syftades på i den sista meningen var icke svårt att förstå — annat, än att hon skulle varda deltagarinna i hans tillkommande förbrytelser. Jeanie, som kände till Georg Stauntons karaktär och verkliga stånd, såg sin systers belägenhet i en hoppfullare dager. Hon såg ett gott förebud i den iver, han visat att göra sina anspråk på Effie gällande, och hoppades, att han gjort henne till sin hustru. Och under denna förutsättning tycktes det högst osannolikt, att han med sin förväntade förmögenhet och sina förnäma släktförbindelser skulle återtaga det brottsliga äventyrarliv han dittills fört, i synnerhet när, såsom sakerna då stodo, hans liv berodde på bevarandet av hans hemlighet, vilket endast var möjligt genom ett fullkomligt förändrat levnadssätt och i synnerhet genom undvikande av varie förbindelse med dem, vilka känt arvtagaren till Willingham såsom den djärve, brottslige och till döden dömde Robertson.
Hon ansåg det högst sannolikt, att de rest utomlands på några år och ej hade för avsikt att återkomma till England, förrän Porteoussaken vore helt och hållet glömd. Jeanie såg därför större hopp för sin syster än Butler eller hennes far kunnat varsebliva, men hon var ej berättigad att meddela dem den tröst, hon kände genom övertygelsen, att Effie vore betryggad för fattigdomens betryck och i föga fara att behöva beträda lastens väg. Hon kunde ej förklara detta utan att yppa, att Georg Staunton och Georg Robertson vore en och samma person, vilket det för att betrygga Effies framtida lycka var så ytterst viktigt att dölja. I alla fall var det rysligt att föreställa sig, att Effie förenat sig med en man, som, huru hög hans rang eller djup hans ånger än vore, var dömd för rån och blottställd för att anklagas för mord. Vad som dessutom djupt bedrövade henne var den tanken, att Staunton, därför att hon kände till den fruktansvärda hemligheten, sannolikt för att undvika allt obehag och av fruktan för sin egen säkerhet, aldrig skulle tillåta henne att återse Effie. Sedan hon läst och omläst sin systers avskedsbrev, gav hon luft åt sina känslor i en ström av tårar, vilken
