WALTER SCOTT
FYRTIOFJÄRDE KAPITLET.
Slå Davids psalmer upp, och så
låt orgeln väldigt brusa,
och verser fyra gånger två.
Med skrål vårt öra tjusa!
Burns.
Påföljande morgon inföll den viktiga dagen, då Ruben Butler enligt den skotska kyrkans ritual skulle av — —s kyrkoråd installeras såsom pastor i Knocktarlitie, och hela sällskapet var så ivrigt, att utom mrs Dutton, Inverarys blivande koregentinna, alla andra voro ovanligt tidigt uppe.
Deras värd, vars matlust var lika livlig och häftig som hans lynne, dröjde ej länge att inbjuda dem till en stadig frukost, som bestod av minst tolv olika slags mjölkrätter, kall mat i överflöd, tjogtals med kokta och stekta ägg, en väldig smörklimp, en halv fjärding kokt och stekt, färsk och salt sill, jämte te och kaffe för den som behagade, vilket, såsom deras värd med en nick och en blinkning försäkrade dem, i det han med detsamma pekade på en liten kutter, som syntes kryssa i lä av ön, kostade dem föga mer än besväret att hämta det.
— Är smuggleriet så öppet tillåtet här? sade Butler. Jag skulle anse det högst skadligt för folkets sedlighet.
— Hertigen har ej gett någon pefallning om att avskaffa det, mr Putler, sade ämbetsmannen och tycktes anse sig hava sagt allt, vad som behövdes för att rättfärdiga sin efterlåtenhet i detta hänseende.
Butler var en klok man, och som han insåg, att föreställningar endast då kunna verka något verkligt gott, när de användas i rätt tid, sade han för tillfället ingenting vidare rörande detta ämne.
Då frukosten redan var till hälften slutad, kom mrs
558
