MIDLOTHIANS HJÄRTA
hans slutliga och fullkomliga omvändelse beträffade, saknade han ej förstånd, och Gud visste nog sin tid.
Med dylika tankar sökte Jeanie lugna sina bekymmer över systerns framtida öde. Vid sin ankomst till boningshuset fann hon Archibald orolig över hennes långa uteblivande och i begrepp att gå ut för att söka reda på henne. En huvudvärk tjänade henne som förevändning att genast draga sig undan till sitt rum för att för sina reskamrater dölja sin märkbara sinnesrörelse.
Genom sitt avlägsnande undgick hon även ett uppträde av annat slag, ty liksom det varit någon fara i alla slags giggar, vare sig till lands eller sjöss, hade Knockdunders rotts omkull av en annan båt, en händelse, som man huvudsakligast fick tillskriva kaptenens och manskapets rusighet. Knockdunder och ett par av gästerna, som medföljt honom för att vid herrgården sluta dagens gästabud, fingo en ordentlig doppning, men som de genast upptogos av besättningen i den båt, som försatt dem i denna vådliga belägenhet, skedde ingen vidare olycka, än att kaptenen förlorade sin galonerade hatt, vilken, till stor belåtenhet för den högländska delen av befolkningen ävensom till åstadkommandet av en större likformighet i hans yttre människa, följande dagen ersattes med en prydlig höglandsmössa. Många voro de häftiga hotelser att hämnas, vari hans nåd Duncan följande morgon gav luft åt sin förbittring över båten, som kullrott honom, men som varken den eller det lilla smugglarfartyget, den tillhörde, längre voro synliga i fjorden, nödgades han svälja skymfen. Detta var så mycket hårdare, sade han, som han vore övertygad, att ofoget skett med flit, emedan skurkarna gått omkring och lurat, sedan de fört i land varenda droppe brännvin och varenda låda te, de hade ombord, och han hade fått veta, att kvartermästaren varit i land och skaffat sig noga reda på, när han skulle fara över och fara tillbaka och så vidare.
— Men nästa gång jag råkar dem på fjorden, sade Duncan med mycket majestät, så må jag pli fördömd, om jag inte lär de månskenskanaljerna att hålla undan, det fan dem anamme!
