Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/593

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

var en utmärkt sakkännare, vad nötkreatur och får peträffade, och en förståndig karl nog, om det inte vore för hans fördömda cameronianska galenskaper, som det inte lönade mödan för en schentelman att pulta ur hans gamla, enfaldiga skalle, vare sig med förnuft eller handkraft”. Genom att undvika alla tvisteämnen levde de i vår berättelse förekommande församlingsborna således i gott förstånd med hans nåd Duncan, utom att han ännu grämde Davids själ och gav församlingen ett farligt exempel genom att ibland på en kall vinterdag medföra sin pipa till kyrkan och om sommaren nästan alltid somna under predikan.

Mrs Butler, om vilken vi ej längre, såvitt vi kunna undvika det, få begagna det förtroliga namnet Jeanie, medförde i det äkta ståndet samma sinnesstyrka och kärleksfulla välvilja, samma naturliga sunda förstånd och trägna flit — med ett ord, alla de utmärkta husliga egenskaper, hon visat såsom ogift. Hon tävlade visserligen ej med Butler i lärdom, men ingen hustru kunde djupare vörda sin mans kunskaper. Hon gjorde ej anspråk på att förstå hans teologiska förklaringar, men ingen presbyteriansk pastor hade sin tarvliga middag så väl tillagad, sina kläder och sitt linne i så god ordning, sitt rum så snyggt, och sina böcker så väl dammade, Om han talade till Jeanie om, vad hon ej förstod — och som mannen var en dödlig och hade varit skolmästare, orerade han ibland mera lärt och högvist, än som just var behövligt — åhörde hon honom under saktmodig tystnad, men så fort frågan rörde det alldagliga livet och var av den beskaffenhet, att den var fattlig för ett gott naturligt förstånd, voro hennes åsikter riktigare och hennes omdöme skarpare än hans eget. I sällskapslivet, vari mrs Butler någon gång deltog, ansågs hennes sätt visserligen sakna yttre förfining, men hon hade i stället denna synbara önskan att göra alla människor till viljes och denna äkta, naturliga belevenhet, som beror på ett gott förstånd och ett gott lynne, och detta, i förening med en betydlig grad av livlighet och skalkaktighet, gjorde henne till ett angenämt sällskap för

581