WALTER SCOTT
alla, med vilka hon kom i beröring. Oaktat den oavlåtliga tillsyn, hon ägnade sitt hushåll, var hon alltid den renliga, väl klädda matmodern, aldrig det smutsiga släphjonet. Då hon av denna anledning berömdes av Duncan Knock, som svor på, att han trodde feerna måtte hjälpa henne, emedan hennes hus alltid var fint, utan att man nånsin såg någon sopa det, svarade hon blygsamt, att mycket kunde göras, blott man visste använda tiden.
Duncan svarade, att han av allt hjärta önskade, det hon kunde lära herrgårdspigorna den konsten, ty han kunde aldrig märka, att huset var skurat, om ej av att han litet emellan ”höll på att pryta pena av sig över skurpaljan — Gud fördöme de pigslynorna!”
Det är ej skäl att orda mycket om obetydligare saker. Som man lätt kan föreställa sig, bereddes hertigens ost på det omsorgsfullaste och mottogs så nådigt, att gåvan vart årlig. Bevis på tacksam hågkomst av forna tjänster skickades till mrs Bickerton och mrs Glass, och en vänskaplig brevväxling ägde tid efter annan rum med dessa båda aktningsvärda och välvilliga fruntimmer.
Framför allt få vi ej glömma att nämna, att mrs Butler under loppet av fem år fick tre barn, två gossar och en flicka, alla starka och friska, med ljust hår, blå ögon och kraftfulla kroppar. Gossarna kallades David och Ruben — namn, som voro fullkomligt i den gamle religionsförbundshjältens smak — och flickan kristnades på moderns särskilda begäran till Euphemia, ehuru detta ej just var alldeles i enlighet med hennes fars och mans önskan, men dessa älskade mrs Butler alltför högt och stodo i en alltför djup tacksamhetsskuld till henne för den lycka de åtnjöto, för att de skulle kunnat avslå någon begäran, som hon allvarligt utbad sig såsom en ynnest åt sig själv. Men en viss känsla, för vilken jag ej förmår angiva någon bestämd förklaringsgrund, avhöll familjen från att någonsin tilltala barnet med namnet Effie. Man begagnade i stället Femie, vilket i Skottland är en lika vanlig förkortning av Euphemia som den föregående.
Utom de vanliga små misshälligheter och tvister, som
582
