Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/595

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

störa även det enformigaste liv, fanns det i detta tillstånd av stilla, anspråkslös lycka två omständigheter, som i synnerhet fördunklade mrs Butlers sällhet. Men ”om ej dessa funnits”, sade hon till vår sagesman, ”skulle hennes liv varit för mycket lyckligt, och kanske”, tillade hon, ”behövde hon några motgångar i denna världen, för att påminna henne, att det fanns något bättre efter detta”.

Den första var vissa polemiska skärmytslingar mellan hennes far och hennes man, vilka, oaktat den ömsesidiga aktning och tillgivenhet de hyste för varandra, och deras stora kärlek till henne, och oaktat deras allmänna överensstämmelse i den presbyterianska troslärans stränga grundsatser, ofta hotade med utbrottet av ett oväder. Som våra läsare säkert funnit, var David Deans ganska egensinnig och halsstarrig, och sedan han beslutit sig till att varda medlem av ett kyrkoråd under den bestående statskyrkan, ansåg han sig i dubbelt hänseende förbunden att i och med detsamma ådagalägga, att han varken i ord eller handling det ringaste frångått sina forna grundsatser. Mr Butler åter, ehuru han hyste all aktning för sin svärfars bevekelsegrunder, var som oftast av den åsikten, att det vore bäst att låta alla tvistepunkter falla i glömska och iakttaga ett handlingssätt, som vore bäst ägnat att leda till en förening mellan alla partier, som voro uppriktiga i sin gudsfruktan. Dessutom fann han, såsom man och beläst karl, det ej särdeles angenämt att ständigt tillrättavisas av sin ostuderade svärfar, och som präst ansåg han det för opassande att för alltid synas stå under en av sin egen församlings äldstes ledning. En stolt, men rättskaffens tanke drev emellanåt hans motsägelse litet längre, än den eljest skulle gått. — Om jag oupphörligt visar mig undfallande för gubben, sade han, skola mina ämbetsbröder tro, att jag smickrar och ställer mig in hos honom för att få ärva honom, och dessutom finns det många fall, då jag varken vill eller med gott samvete kan ge efter för hans åsikter. Jag kan ej förfölja gamla kvinnor som häxor, eller ibland de unga uppleta skandaler, vilka eljest skulle förblivit dolda.


583