WALTER SCOTT
så vitt han ej därigenom bröt mot sina grundsatser, och sålunda hade vår okonstlade och anspråkslösa hjältinna de fredsstiftares förtjänst, vilka det är vordet lovat som en välsignelse, att de skola få jorden till sin arvedel.
Den andra haken i mrs Butlers lott — för att uttrycka oss i hennes fars språk — var den sorgliga omständigheten, att hon ej hört ett ord från sin syster, ehuru emellan fyra och fem år voro förflutna, sedan de skildes åt på ön Roseneath. Några synnerligen täta underrättelser voro i den ställning, vari de ömsesidigt stodo till varandra, ej att vänta — kanske ej heller att önska, men Effie hade lovat, att systern skulle få höra av henne, om hon levde och det ginge henne väl. Hon var sålunda antingen död eller försjunken i elände, eftersom hon ej hållit sitt löfte. Hennes tystnad tycktes besynnerlig och olycksbådande och framkallade hos Jeanie, som aldrig kunde glömma deras ungdomsvänskap, de smärtsammaste farhågor för hennes öde. Slutligen lyftes likväl slöjan. En dag, då kapten Knockdunder på återvägen från något ärende i den högländska delen av församlingen hälsat på i prästgården och på sin särskilda begäran försetts med en blandning av mjölk, brännvin, honung och vatten, vilken han påstod att mrs Butler tillagade ”pättre än någon fru i Skottland” — ty i alla oskyldiga saker sökte hon så mycket som möjligt rätta sig efter smaken hos var och en av sin omgivning — sade han till Butler: — Medan jag kommer ihåg det, pastor, så har jag ett prev antingen till er snälla hustru eller er själv, vilket jag fick, då jag sist var i Glasgow. Postpengarna gå till tolv skilling, som ni antingen kan petala mig genast eller ge mig kvitt eller dubbelt på med ett parti präde.
Butlers principal vid Libbertons skola, mr Whackbairn, hade ofta plägat roa sig med att spela bräde och dam, varför pastorn fortfarande gjorde anspråk på färdighet i dessa båda spel och ibland även utövade dem såsom fullkomligt tillåtliga för hans stånd, ehuru David Deans, vars åsikter voro mycket strängare, plägade sucka djupt och skaka på huvudet, då han såg brädspelet ligga i vardags-
586
