Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/603

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

han gjort sig till en regel att alltid en dag under sin vistelse på orten äta middag i prästgården; var på din vakt och förråd dig ej, ifall han skulle nämna mig! Du själv — ack, du har ingenting, som du behöver vara rädd för att förråda, har ingenting att befara. Du, den rena, den dygdiga, den obefläckade, skuldfria hjältinnan, vad kan du hava att frukta av världen eller dess stoltaste gunstlingar? Det är E., vars liv ännu en gång är i dina händer, det är E. du måste rädda från att bliva berövad sina lånta fjädrar, från att bliva upptäckt, brännmärkt och trampad under fötterna, kanske först av honom, som upplyft henne till denna svindlande höjd! — Det innelyckta skall tillsändas dig två gånger om året — avslå det ej — det är av mina egna handpengar och kan fördubblas, om du behöver det. I dina händer kan det göra gott — i mina aldrig.

Skriv snart till mig, Jeanie, eljest kommer jag att sväva i den pinsammaste ångest för, att detta brev möjligen kan ha fallit i orätta händer. Adressera det blott till L. S. under kuvert till hans högvördighet Georg Whiterose, York. Han tror, att jag brevväxlar med någon av mina förnäma jakobitiska släktingar, som bor i Skottland. Vilken högkyrklig och jakobitisk vrede skulle låga på hans kinder, om han visste sig vara ombud, ej för Euphemia Setoun av det ädla huset Winton, utan för E. D., dotter till en cameronian, som idkar boskapsskötsel! — Jeanie, jag kan ännu skratta ibland — men Gud bevare dig från en sådan glädje! Min far — jag menar din far — skulle säga, att det är det onyttiga sprakandet av törnen, men törnet bibehåller sina taggar, de förbliva oförtärda. — Farväl, min älskade Jeanie! — Visa ej detta ens för mr Butler, än mindre för någon annan. — Jag hyser all möjlig aktning för honom, men hans grundsatser äro alltför stränga, och min ställning tål ej någon sträng granskning. — Jag förbliver din tillgivna syster E.”

I detta långa brev fanns mycket, som lika mycket förvånade som smärtade mrs Butler. Att Effie — hennes syster Effie umgicks så otvunget, ja, till och med, efter

591