Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/602

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

om sin familjs heder, som han förr varit likgiltig för den. Jag har varit i England i fyra månader och ofta tänkt på att skriva till dig, men de faror, som kunde uppkomma därav, att ett brev uppsnappas, äro så stora, att jag hittills avstått därifrån. Nu är jag likväl tvungen att blottställa mig för denna våda. Förliden vecka råkade jag din förnäme vän, h. av A. Han kom till min loge och satte sig bredvid mig, och just i detsamma förekom det något i pjäsen, som erinrade honom om dig. — Barmhärtige himmel! Han omtalade hela din Londonsfärd för alla, som voro i logen, men i synnerhet för den eländiga varelse, som var anledningen därtill. Om han vetat — om han kunnat ana, bredvid vilken han satt och för vilken denna berättelse omtalades! Jag led med ett mod, sådant en vid pålen bunden indian visar, medan de sönderslita hans fibrer och genomstinga hans ögon, och han hälsar varje nytt sinnrikt marter med ett bifallsleende. Till slut, Jeanie, blev det för mycket för mig — jag föll i vanmakt och mitt illamående tillskrevs dels hettan i salongen, dels min ytterliga känslighet, och så fullständigt förstod jag att hyckla, att man styrktes i båda dessa förmodanden — allting utom upptäckt! Lyckligtvis var han ej tillstädes. Men i denna tilldragelse ligger åtskilligt, som är ännu mera oroväckande. Jag är nödsakad att ofta råka din höge vän, och han ser mig sällan utan att tala om E. D. och J. D. samt R. B. och D. D. såsom personer, för vilka min älskvärda känslofullhet visat ett så livligt deltagande. Min älskvärda känslofullhet!!! — Och så den grymma, lättsinnigt likgiltiga ton varmed personer i den förnäma världen behandla de mest upprörande ämnen! Att höra min skuld, min dårskap, mina kval, dina hjältemodiga bemödanden, Jeanie, omtalas på detta förlöjligande sätt, som för det närvarande är tonen i högre sällskapskretsar. — Allt, vad jag förut utstått, kan knappast jämföras med detta olidliga överretningstillstånd — förut var det hugg och dolksting — nu är det ett stingande till döds med nålar. — Han — jag menar h. av A. — reser i nästa månad för att tillbringa jakttiden i Skottland. Han säger, att

590