Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/613

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

träddes av sin bror, hertig Archibald, till vilken de ej stodo i lika förtroligt förhållande, men som fortfarande lät dem åtnjuta samma beskydd, som hans bror skänkt dem. Detta vart även behövligare än någonsin, ty efter undertryckandet av 1745 års uppresning vart lugnet betydligt stört i det närmast intill högländerna gränsande landet. Stråtrövare, eller människor, som drivits till detta förtvivlade levnadssätt, slogo sig ned i bergspassen närmast lågländerna, vilka voro skådeplatsen för deras plundringståg, och det fanns knappt en dal i de romantiska och nu så fredliga högländska distrikten Perth, Stirling och Dumbartonshire, som ej en eller flera av dessa vilda sällar valt till sin vistelseort.

Knocktarlities församlings värsta plågoris var en viss Donacha Dhu na Dunaig, eller den Svarte Duncan Olycksstiftarn, vilken vi redan i förbigående omnämnt. Denna människa hade ursprungligen varit en av de kittelflickare, som plägade stryka omkring i dessa trakter, men då all polis råkade i förfall under det inbördes kriget, övergav han sitt yrke och vart ifrån halv tjuv en hel rövare. Och som han merendels uppträdde i spetsen för tre eller fyra unga, raska karlar och själv var förslagen, djärv och väl bekant med bergspassen, drev han sitt nya hantverk med betydlig fördel för sig själv och till ofantlig plåga för landet.

Alla voro övertygade om, att Duncan Knock, när helst det fölle honom in, skulle kunnat kuva sin namne, ty det fanns en hop unga män i församlingen, som under inbördeskrigen följt Argyles fana under hans gamla väns befäl och förhållit sig tappert vid flera tillfällen. Och då, vad deras anförare beträffade, ingen drog hans mod i tvivelsmål, tog man allmänt för givet, att Donacha hittat på någon utväg att tillvinna sig hans bevågenhet, något, som på den tiden ej var så särdeles ovanligt vid högländska gränsen. Detta troddes så mycket lättare, som David Deans' boskap, vilken var hertigens tillhörighet, lämnades i fred, medan pastorns kor bortfördes av tjuvarna. Vid ett nytt försök av samma slag, som gjordes någon tid ef-

601