Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/616

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

lilla egendomen Craigsture är till salu; den ligger bara två mil från prästgården, och Knock säger, att hans höghet inte tänkt på att köpa den. Det begäres 2,500 pund, och det med skäl, ty den är värd den summan, men om jag lånte vad som fattas, kunde fordringsägaren hastigt säga upp sin fordran, eller min familj bli bragt i förlägenhet i händelse av mitt frånfälle.

— Och om vi således hade mera pengar, skulle vi kunna köpa den sköna ängsmarken, där gräset skjuter så tidigt? frågade Jeanie.

— Ja visst, kära du, och Knockdunder, som förstår sin sak, råder mig starkt därtill. — Det är visserligen hans systerson, som vill sälja den.

— Nåväl, Ruben, sade Jeanie, du kan just slå upp ett språk i bibeln, som du gjorde en gång förr, då du behövde pengar, ja, slå bara upp ett språk i bibeln!

— Ack, Jeanie, sade Butler, i det han skrattade och tryckte hennes hand, även de bästa människor kunna i våra dagar ej göra underverk mer än en gång.

— Vi få väl se, sade Jeanie lugnt, i det hon gick till den skrubb, där hon förvarade sin honung, sitt socker, sina syltburkar samt sina medikament, och vilken med ett ord tjänade henne till ett slags handkammare. Hon slamrade där bland flaskor och burkar, tills hon, bakom ett tredubbelt bålverk av buteljer och krus, ur den mörkaste vrån framtog en spräckt, brun lerkruka, som var överbunden med ett stycke läder. Dess innehåll tycktes bestå i skrivna pappersblad, som i oordning voro instoppade i denna ovanliga sekretär, men bland dessa framtog Jeanie en gammal med häktor tillknäppt bibel, som varit David Deans' följeslagare på hans ungdoms vandringar och som han skänkt sin dotter, när hans försvagade syn nödgat honom att begagna en med grövre tryck. Hon lämnade denna åt Butler, som med en viss förundran följt hennes rörelser, och bad honom se efter vad boken kunde göra för honom. Han öppnade knäppena, och till hans förvåning föllo en hop femtio punds banknoter fram emellan bladen och fladdrade till golvet. — Jag tänkte ej, sade

604