Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/622

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

att det av hans medbrottsling, Thomas Tuck, gemenligen Galg-Tom kallad, avlagda vittnesmålet, till följd varav kvinnan fällts, skulle varda lika besvärande även för honom, ehuru många, med anledning av Meg Murdocksons utsago i sin dödsstund, voro böjda för att tro, att Tuck själv varit den som givit dråpslaget.

Efter en omständlig berättelse omi det brott, varför hon gått till döden, följde en kort skildring av Margrethas levnad. Född i Skottland, hade hon gift sig med en soldat vid det cameronianska regementet, varefter hon länge åtföljt lägret samt sannolikt på slagfälten och vid dylika uppträden förvärvat den vildhet och rovlystnad, som sedermera utmärkt henne. Sedan hennes man fått avsked från regementet, hade hon trätt i tjänst hos en förnäm och ansedd prästman i Lincolnshire, där hon tillvann sig denna familjs aktning och förtroende. Dessa hade hon dock förlorat flera år efter sin mans död, emedan hon sett genom fingrarna med det otillbörliga förhållande, som uppstått mellan familjens arvtagare och hennes dotter, samt till följd av de misstänkta omständigheter, vilka förekommo mot henne, att till bevarande av dotterns rykte hava röjt ur vägen det foster, som denna fött till världen. Därefter hade hon fört ett kringstrykande liv både i England och Skottland och än uppträtt som spåkvinna, än som försäljerska av smugglade varor, ehuru hennes egentliga näringsfång varit att gömma tjuvgods och ibland även deltaga i de företag, varigenom detta erhölls. Efter fälld dom hade hon skrutit över många av sina brott, och däribland ett, varöver hon tycktes känna en blandning av fröjd och ånger. Då hon föregående sommar bodde i en av Edinburghs förstäder, anförtroddes en flicka, som blivit förförd av en av hennes medbrottslingar, åt hennes vård och förlöstes i hennes hus med ett gossebarn, vilket enligt den brottsligas utsago bortförts av hennes dotter, som alltsedan förlusten av sitt eget barn lidit av sinnesrubbning och som tagit det för sitt eget, emedan det stundom ej stått till att övertyga henne att detta var dött. Margretha Murdockson uppgav vidare, att hon någon

610