Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/623

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

tid bortåt verkligen trott, att hennes dotter i något anfall av vansinne förgjort barnet, vilken förmodan hon även meddelat fadern, men sedermera hade hon dock erfarit, att hennes dotter överlämnat det åt en kvinnsperson. Hon visade någon ånger över att hava åtskilt modern och barnet, i synnerhet som modern enligt skotska lagen dömts till döden för förment barnamord. Tillfrågad, vilken möjlig fördel hon kunde haft av att utsätta den olyckliga flickan för att undergå straffet för ett brott, som hon ej begått, frågade hon, om de trodde, att hon skulle velat blottställa sin egen dotter för att rädda en annan? Hon visste inte, vad straff den skotska lagen kunde hava ådömt henne, för det hon bortfört barnet. Detta svar föreföll prästmannen långtifrån tillfredsställande, och han upptäckte vid närmare efterforskning, att hon hyste ett djupt och hämndgirigt hat mot den unga kvinnan, som hon sålunda förorättat. De närmare omständigheterna rörande denna sak uppgavs hon hava enskilt anförtrott den högvördige prosten, som ägnat så mycken omsorg åt hennes själs välfärd. Berättelsen innehöll vidare, att strax efter hennes avrättning, som utförligt beskrevs, hade hennes dotter, känd under namnet Greta Löpeld, grymt misshandlats av pöbeln, som trott henne vara en trollpacka och en medbrottsling i moderns brott, och endast med svårighet räddats genom polisens snabba mellankomst.

Detta — ty vi förbigå alla moraliska betraktelser och allt, som kan synas obehövligt till förklarandet av vår berättelse — var innehållet av flygbladet. För mrs Butler innehöll det underrättelser av högsta vikt, emedan det tycktes lämna de ovedersägligaste bevis på, att hennes syster var oskyldig till det brott, varför hon varit så nära att avrättas. Det var visserligen sant, att varken hon eller hennes man eller ens hennes far någonsin trott Effie i stånd att tillfoga sitt barn något ont, så länge hon haft sitt förnuft i behåll, men det hade dittills svävat ett dunkel över detta ämne, och det var rysligt att tänka, vad Effie skulle kunnat hava gjort i ett tillstånd av vansinne. Men hurudan deras enskilda övertygelse än var, så

611