Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

WALTER SCOTT

— Och varför de borde ha sig ett gott kok stryk av dem, som vilja deras väl, inföll Butler.

— Och hade just krupit till galgens fot för att se på hängningen, vilket var naturligt att ett barn skulle vilja, och vad hindrade väl, att hon blivit skjuten såväl som alla de andra, och vad skulle då blivit av oss alla? Jag undrar vad drottning Carlina — om hon heter Carlina — skulle tyckt om, ifall något av hennes egna barn råkat i en sådan våda?

— Ryktet säger, svarade Butler, att hennes majestät ej skulle ta en sådan händelse så särdeles tungt.

— Ja, det må vara, sade mrs Howden, men summan av alltsammans är, att om jag vore karl, så skulle jag, om det också kostade aldrig det, låta Jack Porteous betala laget, om också alla Carlar och Carlinor i England svurit på motsatsen.

— Om jag också skulle klösa ned Tolboothporten med naglarna, så skulle jag ha fatt i honom, sade miss Grizel.

— Ni torde ha fullkomligt rätt, mina damer, sade Butler, men jag skulle råda er att tala litet saktare.

— Tala! utropade båda damerna på en gång, det lär inte komma att talas om någonting annat, från våghuset till vattenporten, tills det blivit slag i den här saken.

Kvinnorna begåvo sig nu till sina hem, och Plumdamas följde med de andra båda herrarna för att taga middagssupen, då de gingo förbi det välkända skänkrummet vid Lawnmarket, där de brukade taga denna förfriskning. Mr Plumdamas begav sig därefter till sin bod, och mr Butler, som händelsevis behövde en gammal betselrem (skolkarna på denna oroliga dag kunde nog hava gissat, vartill den skulle användas), gick hem med mr Saddletree, varvid den ene talade om Skottlands lagar, den andre om syntaxens, allteftersom de kunde få tillfälle att sticka in ett ord, och utan att någondera gav akt på ett ord av vad den andre sade.


52