Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

FJÄRDE KAPITLET.

Han kunde borta tolka lagen väl,
men hemma hade han en duvosjäl.
Davie Lindsay.

— Formannen Jack Driver har varit här och frågat efter sina nya seldon, sade mrs Saddletree till sin man, då han steg inom dörren, ingalunda i avsikt att rådfråga honom rörande hans egna affärer, utan blott för att på ett vänskapligt sätt låta honom förstå, huru mycket hon uträttat under hans frånvaro.

— Jaså, svarade Bartoline, utan att värdigas yttra ett ord vidare.

— Och lairden av Girdingburst har skickat hit sin löpare och även själv varit här — han är en förbålt hygglig ung herre — för att höra, när det broderade sadeltäcket åt hans fux blir färdigt, ty han behöver det till kappränningen vid Kelso.

— Jaså — gott, svarade Bartoline lika lakoniskt som förut.

— Och hans härlighet, greven av Blazonbury, håller på att bli spritt galen över, att selarna åt de sex flandriska stona, med fjäderbuskar, kronor, schabraker och allt tillbehör, ej skickats till honom enligt löfte.

— Bra, bra, bra — bra, min kära gumma, sade Saddletree, blir han galen, skola vi låta sätta honom under förmyndare — det är alltsammans bra.

— Det är bra att ni tänker så, mr Saddletree, svarade hans äkta hälft, litet stött över den likgiltighet, varmed hennes berättelse åhördes; mången skulle ansett det som en skam för sig, om så många kunder infunnit sig och ingen funnits till hands att ge dem besked, utom ett kvinnfolk, ty så snart ni vänt ryggen till, kunde man

53