WALTER SCOTT
henne in, att hennes präktiga måltid nu uppskjutits i två dagar, och huru få av alla de rätter, vid vilkas tillredning hon använt hela sin tarvliga kokkonst, den tredje dagen med någon heder kunde uppdukas på bordet? Och vad skulle hon göra med återstoden? — Hon besparades likväl besväret av alla vidare överläggningar rörande detta sistnämnda ämne genom kaptenens oförmodade ankomst i spetsen för ett halvt dussin raska karlar, klädda och väpnade på högländska sättet.
— God morgon, lady Staunton, hoppas jag har nöjet finna er i högönsklig välmåga! — Och god morgon även ni, kära mrs Putler! — Jag får pe er säga till om litet mat och öl och prännvin åt gossarna, ty vi ha varit ute på fjord och hed alltsedan dagningen och alltsammans för ingenting — ta mig fan!
Med dessa ord satte han sig ned, sköt tillbaka peruken och torkade sig i ansiktet, under det han antog en viktig min, utan att det ringaste bry sig om den blick av förnäm förvåning, varmed lady Staunton sökte låta honom förstå, att han toge sig en för stor frihet.
— Det är ändå en tröst, då man fått sig en kinkig sak på halsen, fortfor kaptenen i det han med en ridderlig min vände sig till lady Staunton, att det är för att tjäna en vacker dam eller åtminstone en herre, som har en vacker fru, vilket just kan komma på ett ut, emedan, som mrs Putler alltför väl vet, den, som tjänar mannen, även tjänar hustrun.
— Som komplimangen tycks gälla mig, sir, sade lady Staunton, så får jag förklara, att jag omöjligt kan inse, huru er morgonutflykt kan röra sir George eller mig.
— Fördöme mig, är det inte bra hårt, milady! Liksom jag inte fått uttrycklig pefallning jämte vederpörlig fullmakt från hans höghets intendent i Edinpurgh, att jag skulle uppsöka och fasttaga Donacha Dhu na Dunaigh och pringa honom inför mig och sir George Staunton, att han må undfå sin välförtjänta lön, vilket vill säga galgen, som han otvivelaktigt förtjänt påde därför, att han skrämt ers härlighet och för andra mindre viktiga saker.
648
