WALTER SCOTT
Detta, jämte några frågor till de äldre av fångarna, bekräftade snart Butlers rysligaste farhågor. Vi meddela här huvudinnehållet av rannsakningen utan att ingå i några enskildheter.
Donacha Dhu hade verkligen köpt Effies olyckliga barn, i avsikt att sälja det åt de amerikanska handlandena, vilka han plägade förse med ”människokött”, men intet tillfälle yppade sig på någon tid, varunder gossen, som var känd under namnet ”Visslaren”, till och med gjorde något intryck på denne råe vilde, kanske emedan denne hos honom såg blixtar av ett lika vildsint och hämndgirigt lynne som hans eget. Då Donacha slog eller hotade honom — vilket hände ganska ofta — svarade han ej med klagan och böner som andra barn, utan med svordomar och försök att hämnas. Han hade därjämte alla de vilda förtjänster, varigenom Woggarwolfes bågbärande page vann sin herres hjärta:
Björnungen lik, vid rövarns fötter fostrad,
han plumpa visor sjöng, gav fräcka svar
och bräddfull bägare vid bordet tömde
med all en liten mans narraktighet.
Med ett ord, såsom Donacha Dhu sade, Visslaren var en riktig satunge, och därför skulle han aldrig skiljas från honom. Följaktligen hade han alltifrån sitt elfte år varit en av bandet och ofta deltagit i dess våldsbragder, av vilka den sista till en viss grad föranletts av de efterspaningar, som Visslarens verklige far anställt efter den, vilken lärt sig anse gossen som sin son. Donacha Dhus fruktan hade på någon tid varit väckt genom de stränga åtgärder, som nu började vidtagas mot personer av hans slag. Han insåg, att han endast hade sin namnes, Duncan Knockdunders, godtyckliga överseende att tacka för, att han ännu hade livet i behåll, och denne brukade även skryta av, att han kunde slå ned eller hänga upp honom, när det fölle honom in. Han beslöt därför att lämna konungariket på ett av dessa med människohandel sysselsatta fartyg, som var färdigt att avsegla till Amerika, men han ville först våga en djärv kupp.
654
