Hoppa till innehållet

Sida:Midlothians hjärta 1926.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

MIDLOTHIANS HJÄRTA

yrke var en infallsmakare, om det så förhöll sig, mr Saddletree, så tror jag, att vi nu ha det vida bättre, då vi förfärdiga våra egna seldon och blott införa våra jurister från Holland.

— Det är, tyvärr, alltför sant, mr Butler, svarade Saddletree med en suck, om jag haft den lyckan — eller rättare, om far min haft det förståndet att skicka mig till Leyden och Utrecht att studera substituterna och pandex —

— Ni menar instituterna, mr Saddletree — Justiniani instituter, sade Butler.

— Instituter och substituter äro liktydiga ord, mr Butler, och begagnas ömsom i förläningsbrev, som ni kan övertyga er om i Balfours rättegångslära eller Dallas av S:t Martins lagsamling. Gudskelov, jag är tämligen hemma i dylika saker, men jag medger, att jag bort studera i Holland,

— För att trösta er, så hade ni väl ändå inte varit längre kommen, än ni är nu, mr Saddletree, svarade Butler, ty våra skotska advokater äro en aristokratisk ras. Deras metall är av den äkta korintiska sorten, och non cuivis contigit adire Corinthum — inte sant, mr Saddletree?

— Ja så, mr Butler, genmälde Bartoline, på vilken man lätt inser, att skämtet och allt, utom blotta ordljudet, var förlorat, ni sade för en liten stund sen, att det hette quivis, och nu hörde jag er med mina egna öron säga cuivis, lika tydligt som jag nånsin hört ett ord vid rätten.

— Giv er till tåls, mr Saddletree, så skall jag med tre ord förklara skillnaden för er, sade Butler, som, ehuru begåvad med oändligt mycket mera omdöme och lärdom, likväl i sitt fack var fullt ut lika pedantisk, som Bartoline i sitt självtagna lagyrke. Giv er till tåls ett ögonblick — ni medger, att nominativen är den kasus, varmed en person eller sak nämnes eller utmärkes, och som kan kallas huvudkasus, därför att alla andra bildas därav, i de lärda språken genom förändring av slutändelsen och

55