WALTER SCOTT
väl inte gå er väg, då ni ser så dålig ut? — Bliv kvar och ät kål med oss.
Mr Saddletree lade bort Balfours rättegångslära — som var hans favoritstudium, ehuru Gud vet, vad gott det gjorde honom — för att understödja sin hustrus gästfria bjudning, men det stod ej till att övertala skolmästaren, och denne tog strax därpå avsked.
— Det ligger någonting under allt det här, sade mrs Saddletree och såg efter honom, då han gick uppför gatan. Jag undrar, vad det är, som gör mr Butler så bedrövad över Effies olycka; såvitt jag vet, ha de aldrig varit bekanta, men de voro grannar, då David Deans bodde på lairdens av Dumbiedikes egendom. Mr Butler känner kanske till hennes far eller någon av hennes anhöriga. — Stig upp, mr Saddletree — ni har satt er på grimman, som skall lagas — och här kommer vår lärpojke, lille Will. — Din lille gatstrykare, vem har gett dig lov att ränna kring staden för att se folk hängas? — Jag undrar just, vad du skulle tycka om det, om du råkade lika illa ut, och jag vill inte svara för, att ej så sker, om du inte lär dig bättre seder. — Nå, vad står du där och tjuter och lipar för, liksom ett ord gällde livet? — Gå in med dig och var en beskedlig gosse en annan gång, och säg åt Greta, att hon ger dig en tallrik soppa, ty jag är säker på att du är hungrig som en varg! Det är ett faderlöst barn, mr Saddletree, och ett moderlöst, vilket ibland kan vara värre, och man bör ta vara på honom, om man kan — det är en kristlig plikt.
— Mycket sant, min gumma, svarade Saddletree, vi äro in loco parentis för honom under hans omyndighetsår, och jag har funderat på att gå in till rätten med anhållan om förordnande som hans målsman loco tutoris, i betraktande därav, att det ej finns någon utnämnd förmyndare och den laglige förmyndarn vägrar att fullgöra sitt åliggande, men jag fruktar blott, att omkostnaderna härför ej skulle vara in rem versam, emedan, för så vitt jag vet, Will ej äger något, som man kunde förvalta.
60
