MIDLOTHIANS HJÄRTA
Han slutade detta tal med en självbelåten hostning, liksom en, vilken tolkat lagen på ett obestridligt sätt.
— Äger något? sade mrs Saddletree, vad skulle det stackars kräket äga? — Han var ju alldeles trasig, då mor hans dog, och den blå jackan, som Effie gjorde honom av en gammal kappa, som jag hade, var det första anständiga plagg som pojken nånsin haft på sin kropp. Stackars Effie! Kan ni nu med all er lag riktigt säga mig, mr Saddletree, om hennes liv är i fara, om de också inte skulle kunna bevisa, att det nånsin kommit något barn till världen?
— Jo, se, sade mr Saddletree, som var förtjust över att en gång i sitt liv se sin hustrus uppmärksamhet fäst på utredandet av en lagfråga, jo, se, det finns två slags murdium eller murdragium, eller vad man populariter et vulgariter kallar mord. Jag menar, att det finns flera slag; ty vi ha murdrum per vigilias et insidias och murdrum under förtroende.
— Förmodligen, svarade hans äkta hälft, är det genom mord under förtroende, som adelsfolket mördar oss handlande och ibland nödgar oss att stänga våra bodar. — Men det har ingenting att göra med stackars Effies olycka.
— Effies eller Euphemia Deans fall, återtog Saddletree, är ett av dessa fall av presumtivt mord, det vill säga ett mord, som efter lagens tydning härledes av vissa förhandenvarande indicia eller anledningar till misstankar.
— Så att stackars Effie, sade den goda frun, om hon inte omtalat sin belägenhet, blir hängd, antingen barnet var dödfött eller lever än i denna stund?
— Ja visst, sade Saddletree, ty förordningen är utfärdad av vår nådige konung och drottning för att förekomma den rysliga förbrytelsen att framföda barn i lönndom. — Brottet är en synnerlig favorit hos lagen, emedan detta slags mord är dess eget verk.
— Om lagen skapar mord, sade mrs Saddletree, så borde lagen bli hängd för dem, och om de ville hänga en lagkarl i stället, så skulle landet inte se något ont däri.
