MIDLOTHIANS HJÄRTA
SJÄTTE KAPITLET.
Den elakhet, ni lärt mig, vill jag
utöva, och det skulle vara illa bevänt, om
jag icke skulle överträffa mina lärare.
Shakespeare.
Det olyckliga föremålet för denna märkvärdiga uppresning hade samma dag blivit befriat från fruktan för en offentlig avrättning, och hans glädje var så mycket större, som han haft skäl att betvivla, huruvida regeringen skulle vilja vedervåga sin folkgunst genom att till hans förmån uppträda i denna sak, sedan han genom juryns utslag lagligen förklarats saker till ett så förhatligt brott. Befriad ur detta ovisshetstillstånd, var hans hjärta glatt inom honom, och han tänkte, med Skriftens kraftfulla ord vid ett dylikt tillfälle, att dödens bitterhet sannerligen var förbi. Men några av hans vänner, som givit akt på hopens beteende, då den erfor uppskovet, voro av en annan åsikt. Av den ovanliga dysterhet och tystnad, varmed pöbeln såg sig besviken i sin förväntan, anade de, att den ruvade på någon plötslig och förtvivlad hämndplan, och rådde Porteous att utan dröjsmål hos vederbörande myndigheter anhålla att under tillräcklig betäckning bliva förflyttad till slottet, för att där vara i säkerhet, tills hans slutliga öde blivit avgjort. Till följd av sin befattning van att injaga skräck hos stadens pöbel, kunde Porteous ej anse den i stånd till ett så djärvt tilltag som att försöka storma ett starkt, nästan ointagligt fängelse, och försmående ett råd, varigenom han kunnat räddas, tillbragte han denna händelserika dags eftermiddag i ett muntert lag med några vänner, som besökte honom i fängelset, och vilka fängelseföreståndaren, som Porteous till följd av deras ömsesidiga tjänsteförhållanden
