ej se rimligt ut. Men väl kunde man, med tidens vana vid långa festperioder, hålla på någon vecka för länge, utan att det verkade som ont uppsåt. Sannolikt var detta ett rätt vanligt knep, som hedningarna uppfunnit för att kunna förena det redan av Håkon Gode påbjudna skicket att fira julen på samma tid som kristna män med det gamla midvinterblotet den första i Thorremånaden, vilket datum väl just vid samma tid normaliserats till mitten av januari (med ovannämnda variationer).
I det ljus, denna berättelse kastar över förhållandet mellan kristen jul och midvinterblot, blir också tjugondagens rätta innebörd tydlig.
Å ena sidan kvarlevde med stor seghet medvetandet om, att dagarna mitt i januari voro helgdagar. Många paralleller visa, hur föga det hjälper att en ny religion söker utrota sin föregångares spår i den folkliga kalendern. Själva den kristna julens förhistoria är ett av de bästa exemplen på, hur gamla helgdagar hålla sig kvar under nya namn och med modifierad innebörd. Festtider och riter höra till de motståndskraftigaste beståndsdelarna i varje religion.
I Danmark, där kristendomen tidigare slagit djupa rötter än i Skandinavien, synes likväl den gamla, av Thietmar omnämnda midvinterfesten (om det nu var en sådan) ha utrotats redan före den tid, de nordiska litterära källorna belysa. I Norge var detta tydligen ej fallet, åtminstone ej i landets konservativare delar, under förra hälften av 1000-talet. I Sverige, där hedendomen, åtminstone i landets mellersta och norra delar, höll sig kvar minst ett sekel efter denna tid, kan man förutsätta en proportionsvis förlängd varaktighet hos allmogen av minnet om den gamla midvintertiden. Detta minne måste ha verkat, även där folket var kristet och på intet sätt ville vara med om några hedniska ceremonier. Verkan blev då blott den, att man fortsättningsvis helighöll midvintertiden, men, liksom intrönderna, om ock utan biavsikter, gjorde det som en direkt förlängning av julperioden.
Å andra sidan måste det hos de kristna ha framträtt som en bjudande plikt att markera, att det var kristen jul, ej hednisk midvinter, man firade. Vi veta av Håkon den godes saga, att hednin-
