Sida:Min son på galejan.pdf/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

11

en upprigtig sorg, om ni ej helsar på dem en gång om dagen.

Regenten Friherre Tulbagh, hwilkens långa förtjenster wunnit en wärdig belöning, i det han stigit från ringa Soldat till landets yppersta Man, är en bedagad och wördad Herre. Hans namn bör icke wara kärt hos Holländare allena. Ty utom den höflighet han wisar Swenskar i allmänhet, har han gjort wår Linnäus wigtiga tjenster i sin wettenskap, hwarföre man och i dennes papper räknar ett örtslägte, under det tacksamma namnet af Tulbagia.

Fiskalen Herr Baron van Plettenberg, Secreteraren van der Berg, nedstammad af en Swensk Farfar, och Opper-Coopman Herr Hemmy, alla tre Ledamöter i Regeringen, samt Majoren Herr Du Prene böra nämnas dernäst, såsom wår Nations synnerlige wänner.

Ni träffar här tre slags ansigten, utom de hwita: Gulbruna Hottentotter, beckswarta slafwar, och blackote blänningar eller Europeiske Jämtungar med någon swart Demoiselle. Hela swärmen är hednisk.

Hottentotterne, landets naturlige inbyggare, äro ansedde såsom frie bundsförwandter, och kunna äfwen bli borgare i Cap, då de antaga Christendomen. De fleste hafwa dock dragit sig från udden, djupare inåt bergsbygden, bibehållande hellre sina förfäders wilda lefnadsart, än de härma Europeernes konstlade seder. Holländarne äro mycket måne om deras omwändelse, ty de löna en hel Zicktroster, som förrättar Apostlaämbetet bland dem. Men oaktadt detta deras kostbara bemödande, älska dessa likafullt sitt gamla hedniska mörker. Oändeligen swinaktiga skola de wara; men att deras Papar eller Offerpräster wid bröllop och begrafnin-