10
måste endera nödwändigt ljuga. Men om Cajus berömmer dem såsom fromsinte, och Titus lastar dem såsom grymhjertade, kunna begge twå ha rätt; ty moraliska föremål hafwa hundra sidor, men de naturliga endast en. Behagade wåra häcklare på landbacken erinra sig detta, skulle de icke kränka wår heder med den oförtjente titel af storljugare.
Icke will jag intränga mina papper bland de Lärdas resebeskrifningar; ty jag antecknar mer det som roar mig, än det som kunde gagna andra.
För min egen del förswarar jag mig ej. Hwar och en dömme som honom lyster, endast jag får skära min penna sjelf. Mina begrepp om Cap äro följande:
Stadens beskrifning angår mig icke; men inbyggarne till heder bör jag tillstå, att de äro mycket höflige emot främlingar, långt mera än emot deras egna Europeiske Landsmän. Swenskarne tala de hjertans wäl om; hwarföre jag finner mig förbunden att göra dem af min Nation, som warit der förut, en offentelig erkänsla. Ty hwad, utom deras hederliga uppförande, har kunnat ge anledning dertill? Fransmän äro nog illa luktande hos dem, för deras sjelfswåldiga capriolers skull med quinfolken; liksom man ock efter Danskarne har en hop smutsiga historier. En främmande, som litet förstår prata med dem, kan eljest klappa på hwar dörr, och är wälkommen öfwer allt. Okänd och utan anwisning, dristade jag på mitt Swenska ansigte, och blef wäl bemött allestädes.
Följer ni dem till deras landthus, utanför staden, så slipper ni dem aldrig, utan att ha genomwandrat deras winkällare, tunna från tunna, och druckit ett glas af hwar sort. Ni gör dem
