Första Finska Tåget,
ifrån
Götheborg till Norrige.
Kap. 1.
I den tiden, då Swedenborgske andarne uppenbarades i tryckta Protocoller i Götheborg, i den tiden, då smutsen är diupast på Stockholms gator, och Fruntimren slamra som mest i sina Kök och Skafferier; med ett ord: i den gyllene Korftiden år 1769, fick jag, som nu skrifwer, befallning att infinna mig på Swenska Ostindiska Compagniets Skepp Finland, hwilket låg segelfärdigt till Canton, under Herr Capten C. G. Ekebergs befäl.
Mönstringen skedde. Men wi fingo ännu en weckas anderum, att öka wåra gamla skulder i land. Ännu kunde man dricka med wännerna; ännu aftorka några ömma tårar hos en älskad Celinde; ännu höra en och annan sparlakansläxa. Wåre gynnare och bekante bewärdade oss hederligt, förmodeligen på bodmeri. Man fann öfwer allt goda wärdar och glada ansigten; ty de wisste, att de snart skulle slippa oss; och att den som består en Ostindiefarare twå rus wid bortresan, kan få femton igen wid hemkomsten.
