14
Kap. 5.
Fortsättning.
Capska Trädgården förtjenar en örtälskares uppmärksamhet, så wäl som en hushållares. Det är ett nöje till att se, huru artigt den trefne Holländaren wet att förena det nyttiga med det angenäma. Å ena sidan förser han Compagniets ankommande skepp, tillika med en stor del af Staden, med tillräckliga grönsaker af alla slag; å den andra öppnar han för wettgirige Naturforskare ett rikt förrådshus af rara wäxter från werldens fyra hörn. Älskar ni frukter, så har ni dem utsökta; behagar ni spatsera, finnes ingenting nöjsammare. Jag kunde ej utan förundran betrakta stora obändiga Ekar, twungna tillhopa i lydiga häckar, och konstigt betäckte gångar. Franska trägårdar, i synnerhet de som uppwuxit under den ryktbare Le Nostres hand, äga flera och mångfaldigare sirater, men mindre wäsentlige förmåner. De synas gjorde för ögat allena; när denne kan hugna alla edra fem sinnen. Djurgården skaffar åskådaren en angenäm diversion i sina betraktelser, förmedelst en underlig hop sällsamheter. Strutsarne, samt en fogel kallad Secretarius, roade mig mest ibland dessa.
Men så äger ock Cap, utom detta spatserstället, inga offentliga lustbarheter. Bållhus, Opera, Maskerad, äro här icke ens kända till namnet; och det som dör synas ännu mer obegripligt, ingen Källare, intet Kaffehus, ingen Billard, ingen Nyhetsklubb finnes här. Jag undantager några krognästen för matroser. Detta ger orten utseende af en ödemark, när man kommer ifrån ett folkmyrlande glädtigt Europa. Efter twå dagar är all
