25
lämnade kamrater i full dans med der warand flickor, såsom i nästa Kapitel skall förmälas.
Kap 9.
Hola! Bröder! Så tappert I bruken fotabjället! Stampningen tordönar halfwa milen från Er. Man hade så när kunnat inbilla mig att sjelfwa gråbärgen dansade; - - Låt mig se Edra Nymfer, så skall jag säga Er min tanka om dem - - -
Är detta Kommendörens dotter G st? Hon är en täck unge, rosig som morgonrådnan, eldig och fri. Se bara när hon ler, huru skalken lyser tillika ur ögonen, och ur ett par små alldrakäraste hål på kindbenen. — Men fy! nu storskrattar hon. Det kläder henne intet. Hela det lilla köttbelätet skakas deraf så erbarmligen, att Ni känner gungningen deraf ända ned i tilljan som hon står på. Hennes ansigte bildar wällusten för mig, men äger ej det höga och förnäma, som kan befalla en åskådares wördnad: alltså räknar jag henne bland de Skönheter, som bättre kunna winna ett hjerta, än behållat. Dansmästaren skulle dessutom ha skam, som icke satt hennes underrede i bättre skick, ty Ni märker ju, att hon går som en gås, med inböjda tår. — Icke heller äro alla hennes manerer artiga. — Nå, nå, mine Herrar, tycken ej illa wara. Jag säger bara min mening. Ni må gärna kalla henne Gudinna, om så behagas.
Widare: Hwem är den lilla flickan med de blå ögonen? Den förmögna Miss Hörter från Cap. Slappertement, det är den regelbundnaste Skönhet jag sett i detta landet. Hwilken täck wäxt, för-
