26
enad med ett ännu täckare ansigte! Jag måste betrakta henne en stund. Wet Ni hwad jag tycker, mine Herrar? Hon är ful af alltför mycken fägring. Det är en blomma utan lukt, eller snarare, en wacker målning, som fägnar ögat, utan att röra hjertat. Gete med sina små lyten behagar mera. Så går det. Naturen i sina wärk lyckas alldrig mindre, än då den brukar cirkel och måttståck: lik mig i den delen; ty jag skrifwer alltid illa, då jag will görat rätt wäl.
Den långa Mamsellen, som står der hos den Holländske Styrmannen, och wiskar tobaksröken från sig med näsduken, hwilken är hon? Miss Anett, Kousin till den Förra. Det är en tolfpundare. Wet Ni, hur hon förekommer mig? Jo, jag finner henne lik de Capska fåren, hwilka äga sin mästa wigt i swansen, och fylla grytan bättre, än de förnöja smaken. Stackars fänta! Hon är intet ful, men har för mycket af en ärbar Matrona, till att kunna kallas en täck Flicka.
Dessa tre hjertungar woro egenteligen balens prydnad. Det war en glädje till att se dem med inböjde fötter trafwa en hop kontradansar, och figurera fram och tillbaka med akterspegeln, medan wåre Swenske gåssar midt emot gjorde sitt bästa. De förra förstodo icke mer af dansen, än sjelfwa cirklarne, och de senare hade ännu sjöslingringen i benen. Icke dess mindre fördunklade wåre oändligen de Holländske; ty en Batavia-farare, som från Amsterdam ankommit i Bayen tillika med oss, war här närwarande med sine Officerare. Desse sutto förgätne i en wrå, medan wår beställsamma ungdom, lika som humlor kring blomstren, höllo ett stojande colorum med nymferna, och åtnjöto utmärkta företräden.
Mine Landsmän har jag på åtskilliga ställen
