Sida:Min son på galejan.pdf/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

41

wäl betjärade sjömansplagg; ty der är han i sitt rätta element, åtminstone wet jag intet fotral, som passar en hornfisk bättre. På uniformen skall jag, till widare upplysning, binda bröstbilden af en Skogsfaun, lindad omkring hans begge horn, och skrifwa derunder: Surgunt in cornua Lauri. Ofta medan Soldaten fäktar och Sjömannen seglar, så - - - så - - - Quos ego - -

Föregående händelse hade emellertid bragt talet på giftermål. Middagsklockan ringde oss till bordet. Men huru skulle maten kunna stoppa munnen i ett så nära rörande ämne? Discursen fortsattes, och den som är nyfiken, kan inhämta honom ur följande

Kap. 14.

Allom dem till tjenst, som gilja gå.

Hwad är ett paradis, om man skall ensam bo,
Om man ej hustru har, den man kan sig förtro?
Att genast älska hwem man der och hwar kan råka,
Är lika tokugt som uppå hwar kärra åka.

D. Spegel.

När jag friar, sade den ene, will jag icke se på flickan allena, utan liksom Turkarne i hästköp, underrätta mig om hela racen, tre, fyra leder tillbaka. Ty äplet, såsom ordspråket lyder, faller ej långt ifrån trädet, och fädrens laster fortplanta sig gemenligen, liksom wissa naturliga lyten, uppå efterkommanderne. Wattnet smakar alltid af den jordmonen, hwarigenom det rinner, och när har man någonsin sett en frodig planta efter ett förderfwadt frö? Nej, fortes creantur fortibus. Säger icke Cornelius Nepos så, Herr Magister!     Ödmjuke tjenare! Cornelius Nepos säger så —