42
Apor födas af Apor, Åsnor af Åsnor. Derföre will jag börja med att genombläddra så noga, som möjligt är, familjens huslegender. Först skall jag undersöka, om söta mormor haft någon fortplantlig krämpa. Dernäst ärnar jag lyfta på söta Morfars långperuk, och utforska om der inga märken finnas på hans panna. Sedermera stiger jag ned till min nådiga Swärmor, för att tillse, om på hennes ansigte träffas några bränwinsrunor, som kunna göra mig slägtens nykterhet twetydig; och ändtligen will jag weta, huru min Herr Swärfader lefwat i ungdomen. Ty hända kan, att han sin lagliga afwel till men, antingen dansat för mycket på wissa baler, eller sparat sig för litet under wissa möten. Är det icke sant, Herr Magister? — Ödmjuke tjenare! Det är sant. Den som syndar, han skall falla Läkarenom i händerna. — Härutaf will jag dömma om flickans både moraliska och naturliga egenskaper; Stammens är bästa borgen för sjelfwa fruktens. Och alldenstund döttrarnes uppfostran merendels är mödrarna lemnad, kan man skäligen sluta från dessa till de förra. Har Modren warit god Hustru, så litar jag på Dottren. Men i widrigt fall tar jag min Matts ur skolan. Tanti pœnitere non emo, sade Filosofen. — Hur hette han, Herr Magister? — Ödmjuke tjenare, han hette, han hette - - het - - förlåt mig, jag hostar så, - - han hette Da - - Da - - Darius Longimanus, eller Doctor Bombastus. — Han må heta Longimanus eller Bombastus, fortfor den förre, så will jag likafullt utkunskapa belägenheterna, innan jag nalkas fästningen. Kärlekens citadell har, liksom andra, sina dolda minor; låt oss derföre med warsamma steg approchera.
