45
Följaktligen återstår här icke mer, än att tala ett ord med Prästen, och sedan fullkomna saken.
Kap. 15.
Bör läsas i en andedrägt med det förra.
Lycka till, min Herre, inföll en annan, som satt bredwid. Men Er predikan är ännu bara half. Ni har lärt oss få en god hustru; lär oss äfwen sättet att förwara henne sådan. — Rätt så, skrek Wår Präst, Hinc robur & securitas, står det på Plåtsedlarne.
Förwara henne sådan! åtrade wår förre Talman. Det är Ert eget fel, om hon icke är densamma till slut, som hon war i början. Fullborda hwad en Man tillkommer att göra. Men i synnerhet rensa ur huset all ohyra, hwaraf den bästa quinna ofta blifwit förderfwad.
Det händer understundom, äfwen i de käraste hjonelag, att mannen i ett eller annat nödsakas controllera sin hustru; straxt är - - Oldmoster tillreds, och gnäller om männernes tyrani, — Annat war det i min ungdomstid, säger hon, och fördubblar fårorna på sitt ålderplöjda änne: ”Min salig gubbe, Gud fröjde hans själ, kunde aldrig neka mig någon ting. Hwad jag pekade fingren på, fick jag. Han war så god, så god!” — Här fäller hon en tår; men innan hon hinner långt med sitt tal, hör Ni henne rysta på kryckan, och bruka ett helt annat målföre. — Han skulle understått sig bara, till att göra så med mig. Så sant jag är en ärlig quinna, skulle jag wisat min junker
