Sida:Min son på galejan.pdf/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

46

annat. Jag skulle - - jag war intet ful den tiden - - - mången gåsse gjorde söta ögon åt mig. Så snackar hon och myser på munnen, liksom för att draga tillsammans några få bedröfliga lämningar af en redan förwissnad fägring.

Hwad tycker Ni, mine Herrar! sådant dagligt prat kan ju förgifta det renaste bröst. Min unga Fru är oförsökt, tar sina skyldigheter för twång, och blir uppstudsig. Hennes kärlek, som förut flutit tillsamman endast i min person, koxar omkring sig efter andra föremål; knytkäringar få hennes förtroende, bära willerwallan tillika med brödkakorna ur huset, och straxt har jag en sprättande puderhjelte på halsen, färdig att fiska i grumligt watten. Få de förra tid till att squallra, och den senare tillfälle att förrycka hennes upprörda sinnen med suckande snicksnack - - - ack, då ser jag med fasa det öde som förestår mig; åtminstone tänka grannarne så, hwilket för mig är det samma; ty hwad hugnad har jag deraf, att min hustru är ärlig, när ingen menniska tror det? Ware fördenskull mina dörrar ewinnerligen tillbommade för käringar och sprätthökar.

Men, mine Herrar! ännu kan jag uppdaga ett medel att försäkra Er emot de flesta twifwelsmål. Det är helt lätt och naturligt. Aldrig kunna twå makar bindas ihop med starkare band, än barnlindan. Skaffar Ni er skyndsamligen ett par arfwingar på backen, så kan Ni trotsa hela werldens Asmodéer. Derigenom dragas en hustrus omsorger allt mer och mer inom huset. Såsom moder få hennes kringlöpande begärelser ett wissare föremål: de wändas ifrån baler, bållhus och sällskaper hem till den kära waggan. Mannen blir henne dagligen älskwärdare, ju mer hon ser honom upplifwas i