52
deras uppsyner ljusna allt mer och mer. De få nog, till att kunna bli glade; men för litet till att kunna krakela. Alltså följer på dessa gästebud intet annat ondt, än några brorskålar, eller en stojande slängdans rundt omkring däcket.
Wore jag i mitt moraliska lynne, så skulle jag önska att alla kalas på landtbacken inrättades således. Ty det är orätt att en wärd will mäta sin heder efter gästernes mer eller mindre öfwerlastande.
Kap. 18.
Ankomsten till Java.
Den 3 Augusti, sex weckor efter skilsmässan från Goda Hopps-udden, fingo wi Ön Java i sigte. Och sedan wi 3 dagar seglat landet längs efter, swängde wi oss förbi dess yttersta spets, eller det så kallade Javahufwud, anländande den 8 följande till Angri, hwarest Ostindiska skeppen gemenligen ankra, för att hämta watten och förfriskning. En Hollänsk Korporal hade emellertid bragt oss några Sköldpaddor om bord, tillika med den nyheten, att Skeppet Prins Gustaf passerat här 9 weckor för oss. Detta satte oss så mycket mera i förundran, som wi hade oss bekant, att det legat 20 dygn i Cadix, och wi sjelfwe dessutom gjort en snäll resa från Norrige.
Men när wi eftersinnade, att detta skepp ingen känning haft af den förfärliga storsjön som jagade oss in i Swinörsund, så blef saken begriplig.
Täckare utsigter, än de som Javas kuster å ena sidan, och Sumatras å andra, uppte för en framseglande främling, kunna ej finnas på jordklotet. En ewigt grönskande strand, öfwerskyggad af majestätlige trätoppar, som antingen böja sig
