Sida:Min son på galejan.pdf/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

53

småningom i stora runda kullar, eller utwidgas i allahanda dälder, häckar och irrgångar, tillskapar för ögat den alldraskönaste lustgård, samma tid som den fägnar luften med en söt och wederquickande utdunstning. Ingen sandig backe, ingen skallig klippa, intet magert stenrös, wisa sig på något ställe. Huru härligt måtte paradiset varit, när markattorna härstädes fått en så wacker boning.

Om aftonen, då wi kommo inom Javahufwud, mötte oss en Booby-fogel, seglande på en gren. Det roade mig att betrakta huru trygg han satt på sitt lilla fartyg, och syntes styra kosan åt andra stranden. Jag kom ihåg de gamla Poeterne, som sagt att menniskan lärt sig plöja jorden af swinet, och föll på den tankan, att en Booby sammaledes kunnat ge oss första anledningen till sjöfart. Min föreställning ledde mig widare: jag gissade att Näktergalen warit wår lärmästare i musiken, Räfwen i statsklokheten, Myran i hushållskonsten, och Tigern i krigskunskapen; ty hwad detta sista beträffar, kunde jag wara så grof som Milton, hwilken i sitt Förlorade Paradis försäkrar, att alla fältgewär, besynnerligen Muskedundrar, Mörsare och Kanoner, blifwit gjutne i afgrunden och skottställde af djeflar. Om jag icke i dessa hänseenden tyglat min löpande inbillning, så hade hon bragt mig än längre. Jag hade snart kunnat inweckla mig i krig med de farligaste Bålgetingar på denna sidan om månen; men nu tiger jag dermed, och skall endast försöka huru mina första tankar flyta i vers:

Minsta djuren
I naturen
Oss de största läror gett: