56
ste upparbeta sig länge i Geometri och Mathematik, innan han kunde få en mindre betydande post, än den han beklädde i Fäderneslandet. Hwad åter seder beträffar, sätter jag ingalunda Holländare till mönster; ty bland all sjöpöbel kan en myckenhet af dem kallas de mest barbariska och mest obelefwade; hwilket förmodeligen härrörer af det myckna sammanskrapade pack, som Själhandlare och Wärfware inwräka på deras skepp. Men alldenstund sammanlefnaden, synnerligen inom ett par trånga relingar, der man städse ser enahanda ansigten, och således snarare kan tröttna, är odräglig, utan en inbördes humanitet; alltså synes mig man kan aldrig nog rekommendera goda omgängessätt. Jag medger, att en befälhafware om bord esomoftast behöfwer en sträng uppsyn och en dundrande baston, för att hålla tilltagsne Matroser i tygeln. Men detta bör ej sträcka sig till bättre folk, än mindre bör det följa honom i land; ty båtsmansmaneren måste bortseglas tillika med becktröjan. Det händer, att en Sjöman som blir så till sägande kläckt och uppdragen i salt watten, understundom ej äger tillfälle hwarken att underbygga sin erfarenhet med kunskaper, eller upphöfsa sin person med prydligt omgängeswett: en sådan om han gör sin sysla, utan att förakta wetenskapernes wänner, eller ofreda sine medlefwande med smutsiga grofheter, lämnar jag gärna oangripen. Men när han kallar de förre Skolfuxar, och utmärker de senare med grofwa skällsord, så bör ju ingen misstycka, om jag hänger honom oxskylten i pannan, andre hans gelikar till en rättwis warnagel. Ty med det ena röjer han en nedrig otacksamhet, och med det andra en dumdristig brutalitet. Ho är det som lärt honom stjernornas lopp, satt Kompassen i i hans hand, afmätt jord-
