57
rymden som han seglar uppå, utan desse Skolfuxar, hwilka han så oförskämt beler: deras sömnlösa nätter, deras förstörda hälsa, deras mödosamma hjernbrott, förtjena de wäl ingen annan belöning? Dömmen sjelfwe, om Engelsmannen talar osant, när han kallar sådana för Seabrutes? Dernäst, hwad kan wara mer wanhedrande för menskligheten, än att en Sjö-Officer, som tillika med rättigheten att befalla de smärre, satt sig i förbindelse att wara deras eftersyn, skall lefwa som en wildartad Kalmuck, och öfversmutsa dem, som hafwa den olyckan att bo med honom på samma planka, med bitande grofheter och söliga Båtsmansmanerer. En sådan kommer bland främlingar, och sätter ofta fläck på en hel Nation, till förtigande, att mången städad gåsse, som råkar stå under hans befäl, blifver skamfilad och hatad derföre, att han understår sig vara belefwad, och icke will förnedra sin förnuftiga warelse till samma djuriska lefnadsart, som hans förman.
Alla dylike Sjöbönder förklarar jag krig, så länge en droppa bläck flyter ur mitt bläckhorn. Deremot skall ingen vara mer willig än jag, till att göra dem heder, som heder förtjena. En Sjöman som med behöriga insigter i sysslan, förenar ett gott omgänge, och åtminstone hyser någon aktning för snillewerk, anses med rätta för en ibland Rikets nyttigaste och följakteligen priswärdaste medlemmar. Fördenskull skall jag alltid finnas lika så redebogen att berömma desse, som tadla de förre.
Ingen må tro, att jag hämtat föregående anmärkningar här inom Finlands relingar; ty jag har wisat förr, att min Kapten är en man, hwars namn allena bör wara tillräckligt att wederlägga en sådan misstanka. Och utomdess erkänner jag med nöje, att jag bland mine öfrige Reskamrater icke
