Fjerde Finska tåget,
ifrån
Java till China.
Kap. 1.
Defessi Æneadæ, quæ proxima littora cursu
Contendunt petere – – –
Ankaret hann icke förr i bottnen, än wi hade twå Javanske pråmar på sidan, lastade med höns, apor, sköldpaddor, papegojor och allahanda frugter, kokosnötter, pisang, m. m. I synnerhet drefs här en blomstrande handel med Spanska rör. Matroserne tillbytte sig dem för gamla skjortor, speglar och rakknifwar; krut och skjutgewär togo Javanerne helst, ehuru Holländarne förbudit dem denne köpenskap. En Soldat från Angri war med, för att hålla deröfwer ett waksamt öga. Men icke dess mindre smuglades tjogtals råstiga bössor och pistoler öfwer relingen. Han war bördig från Saxen, och syntes följa den förnuftiga regeln, att ”lefwa och låta lefwa.” Apor förböd oss wår Kapten att handla, på det skälet, att wi hade nog af det slaget hemma.
Slupen gick i land, hwarpå jag tillika med någre andre wänner fick tillfälle att besöka Angri. Stranden längs efter mötte oss en liten flotta af små ökstockar, urhålkade såsom hoar eller långa baktråg. I hwardera satt en naken pojke med en kort åra, på begge ändarne platt som en spade, hwilken han med förundranswärd snabbhet kastade än på den ena, än på den andra sidan, och syntes kunna löpa kapp med fiskarne. Fartyg och
