Sida:Min son på galejan.pdf/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

62

stodo. Deras Kyrka är byggd af sten, fyrkantig och låg, med galler i stället för fönster, ser alldeles ut som Ryska Fånghuset emellan Skansen Kronan och Götheborg, dock likwäl täckt med takpannor från Holland. Deras Fruntimmer wisa sig så wäl som Manfolken. Presten eller Mufti, om jag så får kalla honom, och äfwen hans Hustru, woro skilde ifrån de öfrige med ett stycke witt tyg, som de kastat öfwer sig. Mot natten upptändes en hop eldar rundt omkring stranden, som sades mig ske för att skrämma bort wilddjuren.


Kap. 2.
Fortsättning.
Optat ephippia bos – – – Horat.

Javanerne, som hade tillsmuglat sig gamla gewär om bord, lupo i skogen för att profskjuta dem. De yngre började med att afbränna fängkrut, och wande sig efterhand wid starkare smällar. De äldre sköto dristigare, men träffade illa. Wi hörde deras gläppande långt in på natten.

Jag frågade Korporalen, hur Holländarne kunna tillåta sådant, alldenstund deras säkerhet berodde på Javanernas okunnighet i den delen; hwarpå han swarade, att det warit strängt förbudet i förstone, men sedermera tillåtet, såsom ett medel att utöda wilddjuren. Och på mitt widare inkast, att de kunde börja med Tigrar och sluta med Holländare, menade han, det har ingen nöd, så länge de inte släppas till det gröfre Artilleriet. Medlertid beskref han dem såsom ett opålitligt slägte, försäkrandes, att han och hans kamrat aldrig tordes sofwa på en gång.