64
understundom rida förtjensten öfwerända, så man trösta sig med det, att sådant sker allestädes.
Kan wäl wara, åtrade han; men det wet jag, att min näringswäg mid trumman och musköten kommer ingen fort, som ej har sitt namn skarfwadt med ett förbannadt von framför eller en knäfwelns hjelm bakefter. — Här gick han några slag fram och tillbaka så ifrigt, att bambubjelkarne brakade under honom. Jag tänkte han ärnade wisa mig marschen N:o 3, och teg. I sjelfwa werket kunde jag ej heller gensäga honom häruti. Han saktade sig och wi antände wåra pipor. I det samma steg ett stycke spökelse inom dörren med en hwit unge wid bröstet, så fult, att jag släppte pipan af förskräckelse, och war på wägen att tumla från stolen. Med darrande tunga ärnade jag fråga honom, om man här i landet förskrifwer Ammor från afgrunden, när han förekom mig, betygande att detta wore hans Dulcinea. Kallswetten stod mig i pannan, och jag mins icke om jag lyckönskade honom eller ej; men hennes trollborna gestalt erinrar jag mig ännu så lifligen, att jag kunde utpensla Er hela dess ohygglighet strek för strek. Mädan wore mig så mycket lättare, som hon gick i fin negligé, omgjordad allenast med ett stycke blå duk, som betäckte medjan, så att alla hennes digra behagligheter föllo mig helt och hållet i ögonen.
Om hon warit som en Morinna, eller jemt gulbrun som en Hottentottska, skulle jag kallat henne däjelig; men här woro gröna rutor, gula halfmånar och swartstrimmiga klöfwermärken kastade huller om buller öfwer hela hennes askgråa hud. Det föreföll mig som alla öens Cupidor skulle warit tillhopa för att måla henne, men icke kommit öfwerens om grundfärgorna, utan råkat hwarandra i håret, såsom Byggningsmännen wid Babel, och
