66
hembygden? På tillfrågan, hwarföre han icke helsade på oss om bord? swarade han twärt: Hwad skall jag hos er? der är ju ingen ting att få. Detta förtröt mig obeskrifligen, ty jag finner ej att wi borde ge honom något, så framt icke en gammal lodlina att hänga sig med. Jag wet ej hwad begrepp jag skall göra mig om de fleste på utrikes orter wistande Swenskars moraliska caracterer, sedan de warit i stånd att förgäta den yppersta bland borgerliga pligter, jag menar kärleken för fäderneslandet. Det wore ju en grym otacksamhet, om jag skulle undandraga mig mitt modershem, hwarest jag fått lif, uppfostran och Christendom, eller trampa med förakt på mine fäders grafhögar? Hwad skall man då säga om en sådan, när han hänger en ankommande landsman i råcken, för att tillbetla sig en tjenst, en skänk, en måltid? En Turk skulle snarare förtjena mitt medlidande. Den olycklige bör hjelpas öfwer allt, men affällingen - - - Dock - - - Han förtjenar medömkan.
Emellertid canonerade wi på hwarannan med ett par långa Holländska pipor. Han beskref landet för mig, och böd till att stöpa i mig osanning och sanning om hwartannat, t. e. om Javanernes trollkonster, ormtjusningar, tigerhärjning, Waldmän, m. m. Men som jag förut genomwandrat åtskilliga resbeskrifningar om Java, kunde jag esomoftast erinra honom om tryckfel. I följande hade jag likwäl förtroende till hans berättelser.
Holländska Milicen, sade han, bestiger sig till 1200 man på hela ön, hwaraf hälften äro Europeer. I nödfall kunde detta antal fördubblas. Midt i landet funnos ännu Konungar oundertwungne; men på kusterne rundt ikring woro Holländske fästen och nybyggen anlagde. Deras yppersta regering, Raath van Indien, hwarunder alla
