74
kommer och är nyfiken, sticker handen dit och fastnar; ty hon har den arten, att hon utbreder fingrarne, när hon skall rycka sig lös. Så går det med småtjufwar; huru länge de bruka handen, så stadnar den slutligen i handklöfwarne. En sådan nöt innehåller ofta hela stopet med saft. Twättar man hufwudet dermed, och lägger sig sedan att sofwa några timmar i solhettan, får man ett skönt, swart och krusigt hår, tillika med en förryckt hjerna. En främmande Quartermästare, som mera älskade luggen än förståndet, har proberat saken, och har ännu alla märken af sitt försök både inom och utom hufwudet. Stackars tok! månne han war slugare än fruntimmer, hwilka för ett smalt lifs skull snöra sig förderfwade, och utsätta sig för faran att dö i barnsbörd, blott för att kunna lefwa lika en upp- och nedwänd sockertopp.
Pompelmoser är äfwen en skön och läskande frukt, gröngula och stora som kålhufwuden. Twå sådana har jag intagit bland mina naturalier, såsom modell af Jungfrurnas bröst på Java.
Ananas, den ljufligaste föda härstädes, wäxer ungefär som wåra grankottar, dock mycket större. Den smakar som wällusten; har och samma påföljder, ty den skadar helsan.
Peppar wäxer här öfwerflödigt. Holländarne hafwa ensamme slagit under sig denna handeln, både på Java och de kringgränsande öar. Stora Magasiner deraf uppbrännas ofta, på det warans öfwerflöd icke måtte bringe den i wanpris. — Jag kommer härwid ihåg fabeln om hunden på hötappen.
