Sida:Min son på galejan.pdf/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

77

Kap. 8.

Ankomst till China

Impiger extremos currit mercator ad Indos. Horat.

Wampo, Europeernes ankarplats, ligger ungefärligen halfannan Swensk mil ifrån Canton, och har på sidan en liten stad af samma namn. Wi funno här för oss skeppet Prins Gustaf, tillika med tretton andra, och efter oss; kommo ännu nio, så att Europeiska skeppen woro inalles 24 detta året, nemligen 13 Engelska, 5 Holländska, 2 Franska, 2 Danska, och wåra 3, utom ett Portugisiskt, som låg wid Macao.

Wid wår ankomst hälsade wi dessa med 8 kanonskott, och blefwo beswarade af dem alla, huller om buller, hwilket förorsakabe ett angenämt åskande hela nejden omkring. Ett skepp i sin krutrök är bland de täckaste prospekter jag sett, besynnerligen i wackert wäder, då röken utwidgar sig småningom i runda stigande hwirflar, och gör det liksom simmande i måln. Jag habe nästan kunnat inbilla mig att wara midt i en sjöträffning; ty på knallande, skrikande och fäktande war här ingen briat, hälst de Chinesiske Campaner[1], som hundradetals krängde kring skeppen, med bäfwande rop och brådska packade sig undan inåt be sidländte Risåkrarne.

Utsigten af så många stora och wäl bemannade skepp är rätt högwördig. Europeerne, som hemma så gerna hårluggas, lefwa här tillhopa såsom landsmän, och täfla uti inbördes hedersbewisningar. Detta förtjente en låfsång, om jag nu kunde åstadkomma densamma.

  1. Ett slags båtar, utan köl, till utseende nästan som baktråg, dock merendels öfwertäckte.